Bakgrund
Borgensmannen
hade förbundit sig till att betala två hyresgästers hyror om hyresgästerna inte
betalar dem själv. Betalningsansvaret var obegränsat.
Hyresgästerna lät
bli att betala hyran från år 2014 till år 2018. Hyresvärden krävde betalning av
borgensmannen. Borgensmannen hade redan tidigare betalat en del av dessa hyror.
Hovrättens
bedömning och slutsats
(i huvuddrag)
Var
förbindelsen oskälig?
Utgångspunkten är
att en borgensförbindelse ska levas upp till. I allmänhet måste en borgensman
alltså betala obetald skuld enligt sin förbindelse.
Borgensmannen kände
till hyresgästernas ekonomiska ställning då han gav förbindelsen och han kunde
förbereda sig på att de kanske inte betalar sin hyra.
Hovrätten kom
fram till att förbindelsen inte automatiskt var oskälig även om skulden var
stor. Villkoret om att ansvaret är obegränsat var inte heller i sig självt
oskäligt enligt hovrätten.
Ledde
förbindelsen till ett oskäligt resultat?
Borgensmannen
hade inget sätt att få avtalet att sluta vara i kraft och han hade därför inte
agerat klandervärt.
Hyresvärden hade
däremot med sin passivitet medverkat till att skulden blev stor. I normala fall
blir en hyresvärd av med hyresgästerna när hyrorna inte betalas under en lång
tid. Om hyresvärden hade hävt avtalet i ett tidigt skede, så skulle skulden ha
varit mycket mindre.
Enligt hovrätten
kunde borgensmannen anta att hyresvärden häver avtalet om betalningen försummas
fortlöpande och under en lång tid. Borgensmannen behövde alltså inte räkna med
att avtalet skulle vara i kraft i flera år trots att hyran inte blev betald.
Hovrätten ansåg
att förbindelsen ledde till ett oskäligt resultat och befriade borgensmannen
från sitt betalningsansvar.