Oskälighet vid en borgensförbindelse
Oskälighet kan leda till att en borgensförbindelse inte är effektiv. Vasa hovrätt gav i december en dom som gällde borgensmannens ansvar för tre års hyror. Var förbindelsen oskälig eller ledde den till ett oskäligt resultat?
Bakgrund
Borgensmannen hade förbundit sig till att betala två hyresgästers hyror om hyresgästerna inte betalar dem själv. Betalningsansvaret var obegränsat.
Hyresgästerna lät bli att betala hyran från år 2014 till år 2018. Hyresvärden krävde betalning av borgensmannen. Borgensmannen hade redan tidigare betalat en del av dessa hyror.
Hovrättens bedömning och slutsats (i huvuddrag)
Var förbindelsen oskälig?
Utgångspunkten är att en borgensförbindelse ska levas upp till. I allmänhet måste en borgensman alltså betala obetald skuld enligt sin förbindelse.
Borgensmannen kände till hyresgästernas ekonomiska ställning då han gav förbindelsen och han kunde förbereda sig på att de kanske inte betalar sin hyra.
Hovrätten kom fram till att förbindelsen inte automatiskt var oskälig även om skulden var stor. Villkoret om att ansvaret är obegränsat var inte heller i sig självt oskäligt enligt hovrätten.
Ledde förbindelsen till ett oskäligt resultat?
Borgensmannen hade inget sätt att få avtalet att sluta vara i kraft och han hade därför inte agerat klandervärt.
Hyresvärden hade däremot med sin passivitet medverkat till att skulden blev stor. I normala fall blir en hyresvärd av med hyresgästerna när hyrorna inte betalas under en lång tid. Om hyresvärden hade hävt avtalet i ett tidigt skede, så skulle skulden ha varit mycket mindre.
Enligt hovrätten kunde borgensmannen anta att hyresvärden häver avtalet om betalningen försummas fortlöpande och under en lång tid. Borgensmannen behövde alltså inte räkna med att avtalet skulle vara i kraft i flera år trots att hyran inte blev betald.
Hovrätten ansåg att förbindelsen ledde till ett oskäligt resultat och befriade borgensmannen från sitt betalningsansvar.
